I hundratals möten med människor under min tid som präst har jag fascinerats av hur tro fungerat som en källa till tillit och tillförsikt, ofta under svåra omständigheter. Också hos personer som åtminstone till det yttre och även för sig själva inte varit öppet bekännande. Den kommer till uttryck i en obändig tillit till och hopp om att det måste finnas en mening eller ett syfte med och i det som de går igenom.
I kommande söndags bibeltexter möter vi samma erfarenhet av hur människor finner tröst och trygghet mitt i sitt livs kaos. Job, som förlorar i princip allt han äger, familj och hälsa, Paulus och lärjungarna i situationer där deras liv står på spel. Berättelser om människor vars liv blir kaos…
Tomas Tranströmer skriver: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”
Vi är många som delar den upplevelsen – hur livet plötsligt öppnar sig just när det ser som mest kaotiskt och hotfullt ut. I den öppningen finns hopp och glimten av en väg ut ur det som är vårt livs kaos just då. Det kan ske, mitt i erfarenheten av en bottenlös sorg, ett smärtsamt svek, en livshotande sjukdom, arbetslöshet eller något annat. Öppningen till en visshet om att jag ska/kommer att klara det här, det finns en väg igenom, ur kaos växer en ny ordning och ett nytt sammanhang.
Ibland finns denna öppning inte ens hos oss själva utan hos någon nära, som för vår räkning är bärare av ett ställföreträdande hopp och har modet och tryggheten att stanna kvar vid vår sida och uthärda vårt kaos.
Och så plötsligt vänder det, kaos ersätts av en ordning, sorg byts i glädje, livet får ett nytt innehåll, en färdriktning. Kanske inte det vi tänkt, hoppats och drömt, men ändå fyllt av mening och tillförsikt.
Att en gång segla,
att stöta ut från sig själv,
att våga på nytt passera
stavelseporten!
Att som en gnista
ur tvivlets brinnande vägg
fångas av Andens vind
och slungas mot Intet.
Att vakna i Guds hand,
att inte vara rädd
–men räddad.
”Äventyr” av Bo Setterlind
Må Gud välsigna din dag!
Staffan
